| Förebilder |
| Ulla Billquist (1907-46) – Gjorde sitt egentliga genombrott i Cirkusrevyn 1929. Hon hann göra cirka 360 grammofoninsjungningar. Flera av dessa blev oerhört populära hos en bred publik, t.ex "Min soldat" (den svenska beredskapsschlagern nr 1), "Räkna de lyckliga stunderna blott", "Godnattvalsen". Hennes röst var innerlig, ren och hade en varm timbre. |
| Under beredskapsåren reste hon runt som fältartist och besökte många av de av henne besjungna soldaterna i skogar och på skär ("någonstans i Sverige"). Under dessa turnéer blev det ofta frågan om att uppträda under primitiva förhållanden, långt från de flotta estraderna. Det lär dock ha varit så, att i denna enkla miljö där tacksamheten från de inkallade strömmade mot henne, trivdes Ulla Billquist bäst. |
| Alice Babs (f. 1924) – Fick sin första stora skivsuccé med "Susie" 1939. Året därpå filmdebuterade hon med "Swing it magistern" och "Babs-febern" bröt ut i Sverige. Alla smittades dock inte av febern. Dåvarande STIM-chefen Eric Westberg ondgjorde sig och tyckte att "Swingsångerskor böra ha smisk på stjärten och sättas i skolbänken". |
| Zarah Leander (1907-81) – Operett- och revysångerska med en mörk och eldig röst. Debuterde 1929 hos Ernst Rolf och var 1930-32 engagerad på Vasa- och Gösta Ekmanteatern, där hon mot Ekman sjöng Glada änkan, därefter hos Karl Gerhard. Under 1930-talet och början var hon en av Tysklands ledande filmstjärnor. Efter kriget och till sin död sjöng hon med stor framgång i operetter och framträdde som estradartist i Österrike, Tyskland och Sverige. ("Ich weiss, es wird einmal ein Wunder gescheh’n") |
| Vera Lynn (f. 1917) – Var refrängsångerska under 1930-talet och blev en stor favorit under andra världskriget, speciellt hos de engelska soldaterna, vilka gav henne smeknamnet "The Forces’ Sweetheart". Hon gjorde omfattande turnéer, ofta med sånger avsedda att stärka den brittiska försvarsmoralen ("When the lights go on again") |
| Edith Piaf (1915-63) – Fransk sångerska som har kallats "visans tragedienne". Piafs föräldrar var utfattiga gatuartister. Hon upptäcktes i mitten av 1930-talet och lanserades 1939 i ABC-revyn i Paris. Hennes bana kantades av personliga katastrofer som endast i någon mån kunde balanseras av de exempellösa framgångarna på konsertestraderna. Sällan har världsscenen ägt en vissångerska med sådan dramatisk nerv och sådant raffinerat artisteri. Bland de allra största lanseringarna märks "Milord" och "Non, je ne regrette rien". |